Pillertrillaren

Gick och la mig med Odjuret flåsandes i nacken. Tänkte att han kanske skulle försvinna om jag sov. man kan ju försöka lura sig själv... Vaknade med honom stirrandes på mig. För första gången på riktigt länge, säkert 10 månader, var jag tvungen att ta en Atarax för att slippa se honom, men det är lika bra att face the facts - jag kommer aldrig att bli kvitt honom.
Aldrig.

http://youtu.be/6DScn5kfnPA

Hej 40!

Knappt två månader bort är den. Dagen då man blir 20 år igen. Har lovat att se ut som 20 då också. Och till Korsika SKA jag, med sällskap eller utan. Helst med förstås.
Ska sätta upp bilder på garderoben så att ett pass är överskådligt. 3 liter vatten/dag. Ingen alkohol. Inga cigg.
Jag ska bli 20 år igen.

Nu lovar jag det här. Idag. Precis NU!

Att blicka bakåt när näsan pekar framåt

Min Finaste har just startat en egen blogg. Läste den och blev sugen på att återuppta den här. Läste igenom de få inlägg som gjorts och fick lite ont i hjärtat för jag minns hur ledsen jag var och hur naiv, framför allt, jag var. Eller om jag var blind kanske? För att jag mådde bra.
Hur som helst - ibland faller andan på och jag vill bara skriva av mig, så jag kanske börjar göra det igen. Här. Eventuellt redan imorgon igen.

Tack A för all stöttning och ältande. Tack P&J för all stöttning och ältande.
Tack alla ni andra.
Tack till mig själv. För att jag fortfarande står upp.

No more "lull-lull"...

Nickelback - albumet Dark Horse. Bästa musiken att vara vansinnigt arg, frustrerad, ledsen och irriterad till.

Eller att springa till. Springa tills man spyr och tömmer sig själv på alla känslor.

Man kan städa också. Städa inuti sig själv.
Fast jag har varit specialist på att städa min yttre miljö istället för att städa min inre.
Det är dags att byta spår nu.

Jo - jag har varit modig som har satt ner foten och räddat mig själv. Fast om det var värt det vete f-n, men det visar sig väl om några år? Man kan inte få allt. Inte på en gång i alla fall.
Men nu har jag tagit ut en riktning och jag ska banne mig ta mig ända fram!!!

Fråga: ska man ha nya skor när man går över liken eller går det för sig att trampa runt i ett par som har ett par år på nacken?

Chin chin!

Det har snöat här hela dagen idag! Tror det är Guds lilla fingervisning om vad som komma skall...
Så nu dricker jag pastis och kedjeröker. För att få in det under skinnet, det här jag ska lämna.
Klart man kan dricka pastis och kedjeröka hemma också, men det blir ändå inte riktigt samma sak.

Förutom snön utanför fönstret då...

Salut!

Kommer det någonsin att gå ihop?

Jag har haft min mamma här sedan i torsdags. Det har varit mysigt. Vi har delat säng, promenerat och samtalat.
Hennes närvaro påminner mig smärtsamt om att det snart är slut. Sanden i timglaset rusar mot sitt allra sista korn, och jag kan inte göra något åt det.
Jag vill hem. Och jag vill inte hem.
Jag vet vilka jag vill hem till men jag vet inte vad jag ska hem till.

Jag har mitt hjärta på två ställen. På ena stället finns Människorna. På det andra stället finns Platsen.

Hur i helvete ska jag få det att gå ihop?

Snart slocknar ljuset. Igen.
Och jag kommer åter att famla i mörkret.

Nu är nu och kanske 2 månader till.
Förr eller senare kommer "sen" och jag MÅSTE fatta ett beslut som idag ger mig panik-ångest bara jag tänker på det. Jag vill leva "sen" också, inte bara "nu".

Hur i helvete ska jag få det att gå ihop?

Hemma är där de man älskar är.
I så fall - vad är då borta?

Inte helt gratis

Jag har kommit till insikt. Alldeles själv! Helt plötsligt så fanns den där, skriven i svart framför mig på skärmen när jag skrev ett mail.
Jag är livrädd för att vara ensam. För mig är det detsamma som att vara oälskad och icke önskvärd. Jag säger inte att detta gäller för alla ensamma människor, inte alls, utan detta gäller endast mig. Låt mig förklara: att vara älskad av sina barn, föräldrar, familj och vänner räknas liksom inte. Jag vill bli älskad JAG, bara jag, för den jag är. Jag vill att någon skall tycka att jag är det bästa som någonsin har hänt och att den personen vill dela sitt liv med mig - oavsett mina fel och brister.
Så är det. Det handlar om att bli sedd helt enkelt.
Det var nog därför jag mådde så fantastiskt bra när jag hade tappat sådär mycket i vikt - jag blev sedd! Det gjorde inget att kommentarerna var att jag hade tappat för mycket eller att jag såg bedrövligt tunn ut - jag blev ju sedd! Alltså fanns jag!

Återstår nu att börja arbeta med insikten, och att hitta rätt kurs. Nu har jag liksom hittat mina "åror" här ute på Oceanen. Så bra!
Men insikten har varit dyr. Den har kostat nästan ett års svart sorg och förtvivlan, förlusten av en familj med tre barn. Och framför allt trygghet.

Jag har visserligen åror nu, men jag är fortfarande ute på Oceanen i en liten fjutt-jolle.
Antingen kan jag börja ro för glatta livet utan att riktigt ha tagit ut en kurs, eller så kan jag paddla omkring lite planlöst och hoppas på att bli upp-plockad av ett förbipasserande skepp.
Kanske bäst att försöka ta ut en kurs innan jag börjar ro utav bara helvete? Kraften måste läggas på rätt ställe - alltså behöver jag försöka ta ut en kurs.

Det blir till att titta på stjärnorna ett tag till då härute.