Kommer det någonsin att gå ihop?

Jag har haft min mamma här sedan i torsdags. Det har varit mysigt. Vi har delat säng, promenerat och samtalat.
Hennes närvaro påminner mig smärtsamt om att det snart är slut. Sanden i timglaset rusar mot sitt allra sista korn, och jag kan inte göra något åt det.
Jag vill hem. Och jag vill inte hem.
Jag vet vilka jag vill hem till men jag vet inte vad jag ska hem till.

Jag har mitt hjärta på två ställen. På ena stället finns Människorna. På det andra stället finns Platsen.

Hur i helvete ska jag få det att gå ihop?

Snart slocknar ljuset. Igen.
Och jag kommer åter att famla i mörkret.

Nu är nu och kanske 2 månader till.
Förr eller senare kommer "sen" och jag MÅSTE fatta ett beslut som idag ger mig panik-ångest bara jag tänker på det. Jag vill leva "sen" också, inte bara "nu".

Hur i helvete ska jag få det att gå ihop?

Hemma är där de man älskar är.
I så fall - vad är då borta?