Har tittat på "TV" idag. "Landet Brunsås", "En annan del av Köping"och "Familjen Annorlunda". Skönt att lyssna på svenskan.
Sen gick jag ner till havet och glodde på människor och tog en svindyr kaffe. Med mjölk! Plockade gråa stenar till barnen och tänkte på det där med grå-skalan. Det vore inte helt fel att lägga bort de svarta kläderna. Jag kommer ju inte att synas mindre bara för att jag går klädd i svart eller hur? Och jag ser ut som jag ser ut - "take it or leave it" liksom!
När jag gick hem såg jag en tjej komma löpandes klädd i en tröja som det stog 'Tärnaby' på. Jag övervägde att ropa HEJ! efter henne men höll tyst. "Herregud, hon skulle väl trott att jag var knäpp om jag hade gjort det?" Så fantastiskt svensk jag är, med tanke på att jag hälsar på alla andra runt omkring mig...
Jag måste klippa håret snart, det lever sitt eget liv här nere. Alldeles vildvuxet och dant är det. Det bryr sig inte alls om hur livet ser ut just nu - det bara tar för sig!
Så borde man vara!
Hej!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
du skriver bättre än bodil.....och jag läser en bok av Ann Heberlein om hennes bipolära sjukdom. När hon är depressiv vill hon bara äta och drick sådant som är vänligt, mjukt och runt.
SvaraRaderaDärav mjölken i svartkaffet.
Det svarta är oviktigt men antagligen du som sörjer att en era är över och en ny tar över. Det är tufft med förändringar min vän.
Låt det vara så ska du se att lite lite färg kommer krypandes den dag det är mening. Kanske grönt, hoppets färg. Eller blått frihetens.
Har haft mkt att göra men snart är jag din igen. Vi måste höras i helgen!
Varmaste tankar och stenhårdaste omfamningar och en liten puss på nosen
Kusin A